står öppet för såväl konstnärliga som akademiska forskare, verksamma vid eller utanför de akademiska institutionerna. Seminariet har ett "editorial board" som består av författarna till titlarna i vår skriftserie.Forskarseminariet samlas till helgträffar med utgånspunkt i aktuella forskningsprojekt. Seminarierna hålls på olika platser i Stockholm. FSL:s forskarseminarium stöds av Svenska Akademien.

tisdag 13 december 2011

Sammnfattning: Forskarseminariet den 10-11 december 2011.

Forskarseminariet ägnas denna helg åt den norska kritikerns och fotografen Kari Løvaas projekt kring ”skam”. Projektet prövar begreppet och företeelsen ”skam” sådan den tematiseras, beskrivs och förklaras i konst, litteratur, teologi och filosofi.


Lördag den 10 december

För ett ögonblick löste det fuktigt kalla dimmiga decembervädret upp sig i sol som dock ånyo suddades ut i regn och moln alltmedan de församlades samtal tätnade och komplicerades. Med vid seminariet denna gång var: Kari Løvaas, Else-Britt Kjellqvist, Anette Sallmander, Sara Mannheimer, Gro Nielsen, Magnus Jacobson, Ulf Eriksson, Helga Krok,  Anne Möller, Ulrika Nielsen, Tatjana Brandt, Moa Franzén, Anna-Lena Renqvist, Ulla Gabrielsson, John Swedenmark, Elisabeth Hjort, Göran Sommardal, Paula von Seth och Magnus William-Olsson.

Magnus W-O hälsade alla välkomna och presenterade FSL, den nya hemsidan www.kritikerseminariet.nu samt skriftseriens två första titlar och de församlade presenterade sig för varandra.

Därefter introduktionsföreläste Kari Løvaas. Hennes föreläsning bar titeln ”Rätten att finnas – bebolighetens former” och rymde en rad uppslagsrika läsningar av alltifrån Freud, till Roberto Bolaño, Harry Matinsson, Lars Gustafsson, Giorgio Agamben, Durs Grünbein, Levinas, Charles Bernstien, Ekelöf, Paul Celan och ännu fler. En lång rad infallsvinklar prövades, från teologisk spekulation kring den helige ande till förbindelsen mellan skam och skamlöshet, begreppen ”unheimlich”och ”propioseption”, bekännelsen och själviscensättningens genrer och traditioner, blindhetens tema och den moraliska skammen. En ytterst komplex och rik reflektion kring skammen som mänskligt villkor, som estetik, tankefigur och filosofiskt objekt vävdes samman i Karis föreläsning.

     Diskussionen efteråt blev animerad. Göran Sommardal påpekade faran i att låter temat bli för vitt, eftersom som skammen låter sig användas till att tala om så mycket. John Swedenmark påpekade att det fanns ett grundläggande optimistiskt drag i Karis föreläsning, som om skammen trots allt kan överkommas, Anette talade om teatern som möjligt föremål för tankar kring blottande och döljande. Ulf diskuterade skammens förhållande till nåden. Magnus W-O talade om förhållandet mellan ”att finnas” och ”att bebo”. Sammantagen kom diskussionen i mycket att handla om blottandet och döljandet samt form och formlöshet.

Efter fortsatta samtal under lunchen vidtog Else-britt Kjellqvists föreläsning.

Else-Britt berättade först om sitt långvariga forskande kring skam. Hon upphäll sig vid erfarenheter från sin psykoanalytiska praktik och talade om de böcker hon skrivit med skammen som tema.

Inledningsvis delade gjorde hon en distinktion mellan röd och vit skam. Den röda skammen fungerar som ett slags varningssignal, tillsammans med skulden strukturerar den vårt samvete. Den röda skammen är förbunden med eros och skapandet.

Den vita skammen däremot är förstenande, förlamande och förintande. Den hör till Thanatos och är vingklippande. Inte sällan leder den till döden. Här talade Else-Britt vidare om ”existentiell skam” som handlar om frågan ”är jag i grunden älskad eller oälskad?”, om att bli avisad i sitt älskande och om ”total skam” som kategoriskt pekar ut den drabbade som ”fel”.

Hon talade vidare om förhållandet mellan skam och skapande, om skamlöshet. Här läste hon också en dikt ur sin samling Jordmannen. Hon talade om ”skambärarna” som bär andra skam, om ”skamoffer” – personer som blivit utsatta och som skäms trots att de är offer och inte förövare. Hon talade om skammen som ett försvar mot relationslöshet och intighet. Hon talade ”skambörda och skamhot” varvid hon tog Anders Paulruds författarskap till exempel, om ”offentlig skam” (där Harry Martinsson var ett exempel) och om ”skamlösheten” som en försvarsstrategi mot skam.

Vidare förelade hon seminariet skammens ”sju stationer” som en möjlighet att ta sig ur svår skam. Stationerna var, som följer: 1. Bristen. 2. Illusion. 3. Spricka. 4. Självkännedom. 5. Sorg. 6. Längtan. 7 Ett liv i verkligheten och sanning (uthärdandet).

Hon talade Andedräkt av Koppar av Rabbe Enckell. Om Synd och skam och slutligen om Kristus, skammen och den gudomliga kärleken.

Else-Britts rika föreläsning följdes av en intressant diskussion. Elisabeth talade om förbindelsens mellan sorg och skam. Else-Britt poängterade ”vittnets” och bevittnandets roll i skamöverkomelsen. Vi talade en hel del om kärlek och hat, om förhållandet mellan gudomlig och mänsklig kärlek i relation till skam, om berättelse och bekännelse och mycket annat.

Efter en kort paus, blev det Elisabeth Hjorts tur att föreläsa.

Hennes föreläsning inleddes med ett citat ur skapelseberättelsens skambeskrivning då Adam och Eva gömmer sig i busken och Gud frågar efter dem. Hon talade i förbindelse med Løgstrup om skammen som oförmåga att gömma sig för sig själv. Hon talade om identiteten och identitetsblivandet och – i samband med Agamben – om skammen som en grund för subjektiviteten. Levinas som var en av föreläsningens huvudgestalter diskuterades med avseende på skam och Elisabeth påpekade att här bryter fenomenologins perspektiv mot psykoanalysens, eftersom skammen definieras av den andre, och redan innan jaget blivit till. Hon talade om Augustinus och guds blick och refererade till Derridas nakna skam i badet inför kattens blick. Elisabeth talade vidare om skam i förhållande till mäns respektive kvinnors skapande och menade att kvinnor i högre grad ”gör något av ” sin skam. Vidare talade hon den absolut Andre och den radikalt negativa teologin i förbindelse med Levinas. Härifrån gick hon över till Gayatri Spivak och läsningar av den negativa estetiken. Judit Butlers sena vändning mot sorgen som transformerande kraft var ett annat tema. Slutligen talade hon om Hanne Örstavik, Brigitta Trotzig och avsiktslösheten inför den andres ansikte.

Diskussionen blev lika vid som föreläsningen var rik på uppslag och perspektiv. Paula talade om det sydafrikanska zulubegreppet ”Ubunto” och sannings- och försoningskommittéernas arbete efter apartheid. Vi talade om Bekännelsen, om att blottandet alltid och är ett döljande, om Karl Ove Knausgård och självskadebeteenden. Ulf talade om värdigheten som företeelse och begrepp i samtiden. Många talade om den samtida själviscensättningskulturens förhållande till skam och skamlighet. Helga talade om hur gränserna mellan fiktivt och faktiskt, offentlig och privat tenderar att suddas ut. Kari tog upp Benjamins strumpa, den som vändes ut och in i hans barndom utan att gränsen mellan inre och yttre någonsin blev tydlig. Tanja talade om begreppet ”privat” utveckling från 1700-talet till idag och påpekade att oppositionen privat/offentlig kanske är en historisk parentes. Paula talade om hur filmen, fotografiet och TV förändrat villkoren för det privata och det offentliga.

Diskussionen var allt annat än över när vi bröt upp seminariet och förvandlade det offentliga seminariebordet till ett privat matbord. Anne hade lagat fantastisk mat.


Kl. 19.00 började kvällens program.

Magnus W-O hälsade den mångtaliga publiken välkomna, ett stort antal hade anslutit till kvällens öppna program.  Han presenterade FSLs verksamhet och det faktum att kvällen firade de två första titlarna i Forskarseminariets skriftserie. Sedan presenterade han sin egen bok, nr 1 i serien Läsningen föregår skrifter – Poesin aktualitet. Han nämnde att en poetisk pendang till skrifter, antologin En stad utan murar, finns att ladda ner som podpoesi på adressen www.podpoesi.nu  John Swedenmark talade sedan vackert och mångtydigt om sin egen bok i serien, Baklängesöversättning – och andra texter. Han avslutade med att läse en av bokens texter, en allegori över översättandet som låter sig förstås som en översättningspoetik.

Anna Lindal anslöt och spelade några Bachdekonstruktioner. Musik som kritik, kritik som musik, vidareskrift och extension i rummet och tiden. Hennes framförande fick dagen längsta och innerligaste applåd. Och helgen med signifikanta skamögonblick inträffade då undertecknads mobiltelefon ringde mitt under framförandet. ”Låt mig dö – genast! !Öppna dig jord!” Men Anna lyckades genom en inkluderande kommentar visa att frågan om skam låter sig förstås som en fråga om form och formlöshet, om kontinuitet och diskontinuitet.

Efter Annas framförande vidtog dans, vin och umgänge.


Söndagen den 11 december

På söndagen kl. 11.00 samlades en liten skara till sammanfattande samtal om lördagens diskussioner. Anette visade en kort och fascinerande film på temat skam. Filmen väckte en diskussion till liv om sanning och lögn, inre och yttre, psykoanalys och fenomenologi, ja om allt det vi talat kring under lördagen.

Kari läste sedan Kafkas novell ”En läkare på landet” som gav upphov till långa och intrikata tolkningar kring förhållanden som författare-protagonist, dröm-verklighet, rodnad-sår, blottande-döljande, skam-skuld, skam-sorg, skam-ångest och mycket mycket mer.

Slutligen berättade Kari lite om hon planlagt arbetet med skriften framöver.

Vi tog adjö och skingrades i den bleka vinterdagen.

Magnus William-Olsson

onsdag 23 november 2011

Schema Nästa Forskarseminarium

Forskarseminariet den 10-11 december 2011. 
                                Jeg kom til verden med et vakkert sår, det var alt jeg var utrustet med.
                                                                                                (Franz Kafka)

Forskarseminariet ägnas denna helg åt den norska kritikerns och fotografen Kari Løvaas projekt kring ”skam”. Projektet prövar begreppet och företeelsen ”skam” sådan den tematiseras, beskrivs och förklaras i konst, litteratur, teologi och filosofi.

SCHEMA

Lördag den 10 december

Samling kl. 10.00. Magnus William-Olsson hälsar alla välkomna. Presentationsrunda.
10.30 – 12.00. KARI LØVAAS föreläser + diskussion.
12.00- 13.30. Lunchpaus
13.30- 15.00. ELSE-BRITT KJELLQVIST föreläser + diskussion.
15.30- 17.00. ELISABETH HJORT föreläser + diskussion.
17.00-19.00 Middagspaus

19.00 Välkomna till kvällens evenemang.

19.30. JOHN SWEDENMARK och MAGNUS WILLIAM-OLSSON presenterar det två första böckerna i FSLs nya skriftserie ”Ariel/Litterär Kritik”.


20.30. ANNA LINDAL framför Bachdekonstruktioner.

VIN och DANS


Söndagen den 11 december

Samling kl. 11.00. Kari läser högt ur Kafkas ”En landsens lege”  + sammanfattande samtal.

12.30. Magnus William-Olsson presenterar något av Forskarseminariets verksamhet 2012.


Kari Løvaas är kritiker och fotograf. Hon är verksam i Morgenbladet och har publicerat artiklar och essäer i åtskilliga skandinaviska tidskrifter. Har under många år varit en av huvudpersonerna i FSLs verksamheter.

Elisabeth Hjorth är poet, romanförfattare, kritiker och teolog. Hennes senaste bok är romanen Hängivelsen (Norstedts 2011).

Else-Britt Kjellqvist är poet, essäist och psykoanalytiker. Hon har skrivit flera böcker om skam, bland annat Rött och vitt – Om skam och skamlöshet (Carlssons 2006).

Anna Lindal är violinist, hon har varit professor i violin vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och är nu dekan för den konstnärliga fakulteten vid Göteborgs Universitet.


Plats: Hus 28, Holmamiralens torg 8, Skeppsholmen, Stockholm.

OBS! Vänligen anmäl intresse för att delta till magnuswo.fsl@gmail.com senast söndagen den 4 december.
Vid evenemanget på kvällen den 10e krävs ingen föranmäl.





V Ä L K O M N A!


onsdag 26 oktober 2011

Forskarseminariet den 22-23 oktober 2011.


Sammanfattning.

Forskarseminariet hade denna gång slagit sig samman med det Nordiska symposiet i en sammankomst ägnad två nya ambitiösa tidskriftsnummer med temat Kritik, svenska Fronesis Nr. 36-37 och Danska KRITIK nr. 200.


Lördag

I oktoberdis över Skeppsholmens gulnande träd samlades på lördagen: Tor Eistein Øverås, Ulf Eriksson, John Swedenmark, Ulrika Nielsen, Helena Boberg, Ulf Peter Hallberg, Arne Borge, Vendela Fredicson, Mia Toivo, Gro Jørstad Nielsen, Ronja Boije, Peter Mickwitz, Sara Mannheimer, Anna-Lena Renqvist, Håkan Lindgren samt undertecknad.

Ett antal artiklar hade sänts ut på förhand.

i började med att diskutera Anker Brink Lunds och Gitte Meyers ”Till kritikken av den kritiske journalistik” (KRITIK s. 110ff).

Samtalet kom att kretsa kring frågan om kritikens möjlighet och kritikerns strategier i den nya offentligheten. John S prövade att definiera kulturjournalistikens särskildhet  i formeln ”Kulturjournalistik definieras inte av innehåll utan av form”. Gro talade om vikten av att anpassa sitt språk efter sammanhanget. Mycket samtalande gällde också de nya offentlighetens möjligheter och svårigheter. Peter M bekände att han helt slutat läsa dagstidningar för att istället läsa böcker i olika ämnen, samt lita till mobildisplayens nyhetsurval. Ulf och John talade för att tidningarna måste ge plats inte bara åt journalistik , utan också åt kritik (som är något annat) och även andra genrer. Kravet på interaktivitet, inte minst i digitala medier, diskuterades. Vi enades om att det sker en besinning i förhållande till nya medier och digitala resurser på många håll i den partikulariserade offentligheten liksom i det sociala medierna och de privata bruken. Ett postdigitalt tillstånd börjar avteckna sig i samtiden.  Slutligen kom vi utifrån Ulf Peters erfarenheter att tala om begreppet generositet, som visade sig vara ytterst användbart. I uppmärksamhetskrisens spår har det blivit allt svårare att verka generöst. Offentligheten genomkorsas av gåvor (långvariga arbetsinsatser, estetiska, stilistiska och filosofiska mödor, artiklar, böcker, inlägg, öppningar, dialogiska ansatser av allehanda slag) men allt mer sällan upplever vi oss ha tid (eller kanske lust) att ta emot dem. Alla dessa gåvor tas emot med ett besvärat leende och en gengåva som emottas med samma plågade tacksamhet.
     En djupt fascinerande fråga uppstod: Hur ska den text vara, se ut och verka idag som upplevs som genuint generös?


Nästa text för diskussion var Mikael Carlhedens ” om den moderna samhällskritikens historiska förändring” (Fronesis s. 62 ff.)

Ulf E resumerade texten på ett utmärkt vis och seminariet tog sig så ann frågan om hur en meningsfull samhällskritik idag bör vara beskaffad. Ulf-Peter talade för den benjaminska iden om kritik som ”möjlighetssinne”, en särskilt viktig aspekt kanske i en tid då framtiden ter sig förödd. Vi talade mycket om Carlhedens kritikhistoria och om dess olika faser. Tanken om att en kritik på rättvisans grund måste omdefiniera sina kategorier och föremål togs upp. Kritiken som skapare av demokratisk innehåll ventilerades och inte minst vikten av att upprätthålla dissensus  som ett idial vid sidan av kritikens konstruktivistiska strävanden. Gro påpekade att Carlheden ur sitt vänsterperspektiv tenderade att glömma frihetens problematiker. En annan tråd i diskussionen blev hur man som kritiker och författare bör möta den digiglobala världens ideal: transparens och samtidighet. Vikten av det hemliga betonades. Liksom utgångspunkten i förnimmandets nu, snarare än i transparensens och kronologins generella ögonblick. Men den fragmenterade, digitala och ”platta” offentligheten har också många fördelar. Ulf-Peter formulerade det vackert som att den tvingar kritikern att utöva kritiken ”överallt och när som helst”. John menade att vi måste insistera på att kritiken inte bara är instrumentell utan att den är grundad i en konstnärlig praktik. Vendela berättade om Judith Butlers föreläsning i Stockholm för en tid sedan där hon –på ett oväntat vis – hade velat använda sorgens som kritisk utgångspunkt.

   Själv formulerade jag efteråt för mig själv programmet: ”I den nya fragmenterade och "platta" offentligheten bör kritikerns hållning, den vissa kallar dygd, formuleras: "Överallt och hela tiden."

Den tredje texten till diskussion blev elegant framför av författarinnan själv, Vendela Fredricson. Föreläsningen ”Vad är kritik?” ur senaste Kritiker.

Diskussionen efteråt kom först att handla om skillnaden mellan kritik och poesi. Sedan om kritiska praktiker och förhållningssätt. Sara problematiserade rörelsebegreppet som är centralt i Vendelas text. Ulf menade talade för beskrivningen och värdering som två centrala förhållningssätt gentemot föremålet. Håkan kritiserade Vendela för att fly undan ansvaret för det hon skrivit och Vendela försvarade sig med att idéerna växt ur skrivandet av texten. Diskussionen komplicerades av olika inlägg och vi blev tvungna att avbryta innan allt var sagt.


Så begav sig många av oss ut till Tidskriftsverkstan där det hölls release för bland andra Kritikers ny nummer. Helena och Vendela presenterade det nya numret och berättade vackert om Kritikers arbete, historia och ambitioner. Undertecknad läste tolkningar av några unga mexikanska poeter som kommer i nästa nummer av kritiker.



Söndag

Vi samlades och iklädde oss våra roller inför framförandet av ”Seminarium vid Sorbonne den 27 maj 1978.” Rollfördelninge:

Hanri Gouhier: Magnus William-Olsson.

Michel Foucault: Anna lena Renqvist.

Noël Mouloud: Ulf-Peter Hallberg.

Henri Birault: Arne Borge.

Jean-Luis Bruch: Sara Mannheimer.

André Sernin: Vendela Fredricson.

Pierre Hadji-Dimou: Peter Mickwitz.

Sylvain Zac: Tor Eistein Øverås.

Jeanne Dubouchet: Gro Jørstad Nielsen.

Föreställningen blev sublim. Den performativa kritiken firade triumfer och texten blev förstådd som den aldrig kunde ha blivit förstådd ur ett konventionellt kritiskt läsande.

Undertecknad berättade lite om Festivalarbetet, delade ut information och uppmanade till initiativ.

Seminariet slutade med att Ulf-Peter Hallberg, med en underbar esprit, läste några stycken ur sin bok Livets mening och andra bekymmer.

I strålande höstsol lämnade vi varandra åt våra hemliga liv.

Tack!

/Magnus William-Olsson


torsdag 13 oktober 2011

KRITIKSEMINARIUM

FSL:s forskarseminarium har den äran att bjuda in hela FSL (deltagare, f.d. deltagare och anhängare) till två dagar diskussion om Kritikens möjligheter och ställning i den nya offentligheten som förberedelse till den stora KRITIKFESTIVAL vi håller på samma tema i Malmö/Köpenhamn den 22-25 februari 2012.
Utgångspunkten är två nya tidskriftsnummer som båda genomlyser begreppet och företeelsen kritik, nr 36-37 av den svenska tidskriften Fronesis och nr 200 av den danska tidskriften Kritik. Dessutom firar vi det nya dubbelnumret av KRITIKER som ju alltid ägnas kritik.

Schema för helgen

Lördag den 22 oktober

Kl. 10.00 – 16-30.
Diskussion kring Vendela Fredricsons: Vad är kritik?
Diskussion kring Anker Brink Lunds och Gitte Meyers: Til kritikken af den kritiske journalistik.
Diksussion kring: Mikael Carlhedens: Om den moderna samhällskritikens historiska förändring.

Kl. 19.30 Festligheter, med vin uppläsningar och annat

Söndagen den 23 oktober
11.00-12.30. Framförande av: Seminarium den 27 maj 1978, kl 16.30 på Sorbonne i hörsal Michelet, med Henri Gouhier som ordförande.
kl. 13.00-14.00. Diskussion om program och aktiviteter under FSL:s Kritikfestival.

obs! MEDDELA SNARAST OM DU KOMMER TILL  magnuswo.fsl@gmail.com
Deltagarna på seminariet mailas pdf versioner av de texter som skall diskuteras.

Vi vill dock starkt betona att hela numren ligger till grund för diskussionerna. De som deltar i seminariet bör alltså ha bekantat sig såväl med Fronesis- som med Kritiknumret.

I Stockholm finns Fronesis att köpa på Akademibokhandeln (mäster Samuelsgatan) Handel & Vandel  (Östgötagatan 22), Hedegrens, Stureplan, Hållplatsens T&T (Folkungagatan 112), Söderbokhandeln (Götgatan 37).

Kritik beställs via Tlf. + 45 33 75 56 23   kritik@gyldendal.dk

LOKAL: HUS 28, HOLMAMIRALENS TORG 8, bakom Konsthögskolan vid kajen, Skeppsholmen, stockholm

välkomna!


måndag 26 september 2011

FSLs Forskarseminarium 24-25 September SAMMNFATTNING

Seminariet var denna gång ägnat filosofen Anna-Lena Renqvists projekt kring Skapandets tid.
Lördagen bjöd på ett strålande indiansommarväder. I ”modellverkstaden” konsthögskolans ”hus 28” samlades en skara av Anna-Lena särskilt inbjudna gäster. Filosoferna Kate Larsson och Göran Torrkulla. Kritikerna och författaren Lars Nygren. Översättaren, kritikern, redaktören m.m. John Swedenmark. Konstnären och poeten Moa Franzén. Författaren och regissören Tom William-Olsson Silkeberg, Poeten och översättaren Ann Hallström. Poeten, kritikern och producenten Magnus Jacobsson. Pianisten och skribenten Sten Sandell. Konstnären Loulou Cherinet. Pianisten och författaren Love Dervinger. Samt undertecknad.
     Inför seminariet hade Anna-lena sänt ut texten ”Schellings begynnelser En dynamisk historia”
Magnus William-Olsson hälsar alla välkomna och berättade om hela FSL, dess historia, organisation och arbete, samt i synnerhet om Forskarseminariet med dess annex Poesilabbet.

Så var det dag för Anna-Lena Renqvist föreläsning som bar rubriken  ”Schelling i tiden”. Hennes strävan var här att utläsa en tidsfilosofi ur Schellings på många vis öppna och ofullbordade verk. Hon började med ta upp Schellings avgörande relation till Goethe och visade vackert hur Faust samtalar med Schellings idéer om begynnelsen och ögonblicket.
     Sedan gav A-L en kortfattad med instruktiv tidsfilosofisk historik med utgångspunkt i grekiskt och kristet. Huvudbegrppen för A-Ls framställning var de två konkurrerande tidsbegreppen Kronos (den linjära, pågående och succesiva tiden) och Karios (den ögonblickliga, närvarande och eviga tiden). Och de två bärande namnen i hennes historik var Aristoteles och Augustinus.
     Så gick hon över till att tala om Schelling och den tyska idealismen, dess bakgrund, kontext, motsättningar och idégrunder. Hon poängterade också Schellings viktiga dialog med naturvetenskapen som bidrar till hans vidhållande av det verkliga, det realas betydelse för hans filosofi.
    Schellings tidsfilosofi bygger i A-Ls läsning på idén om de två begynnelserna. Den första som – grovt uttryck – handlar om världens skapelse och den andra som – ännu grövre uttryckt – handlar om skapelsen av guds personlighet. Denna duala möjlighet konstituerar och öppnar hans filosofi för en generös samexisten av  skenbart motstridiga tider. Kanske skulle man kunna säga att Aristoteles kronologiska tid och Augustinus ”preasens” upphör att kollidera för att i stället fläta sig med varandra  (i ett senare föredrag, se nedan, talade filosofen Ilia Galán mycket om tvåsidighet. Men som jag förstår Anna-Lena är den dualitet hon finner hos Schelling snarare en in- och utflätning). Den tid som öppnar sig och i mellan tiderna i Anna-Lenas Schellingläsning är just en ”skapandets tid” och det återstår förstås att pröva dess möjligheter.
    Projektet att uttolka en tidsfilosofi ur Schelling visade sig i den animerade diskussionen efteråt ha stora möjligheter. En rad kritisk fält av mycket olika slag öppnade sig för en sådan filosofi. Alltifrån den inomfilosofiska diskussionen kring identitet och differens, till estetiska spörsmål och kritik av det postdigitala levernet.
     Ett inpass under diskussionen handlade om hur denna Schellingläsning belyser Heideggers tänkande. Saknar Heidegger en elaborerad tanke om skapandets processer? En annan intressant tråd i diskussionen kom att handla om språng, kast, flykt och fall som olika begrepp för tidsligheter och tidserfarenheter. Vi talade också en hel del om improvisationen och om öppenhet kontra förväntan som uppmärksamhetsformer.

Efter en lunch på Moderna Museets restaurang återsamlades vi i huset för att lyssna till pianisten och författaren Love Derwingers framställning som bar titeln ”FÖREDRAGET – en anakronistisk intervju med Bach”. Love hade tagit med sig ett underbart anakronistiskt digitalt yamahapiano med en fastnande D-tangent som han använde till att spela på. Dessutom spelade han, på CD , Webern och Xenakis. Men själva FÖRELÄSNINGEN var alltså en dialog, ett veritabelt filosofiskt teaterstycke för två roller. Det låter sig givetvis inte sammanfattas (och det enda rimliga vore att en teater – kanske radioteatern – satte upp pjäsen). Men samtalet rörde sig en hel del om tid, inspiration och frihet. Bach talade för det dialogiska, för det hårda arbetet men också för de inspirerade ögonblicken då det hela liksom ”faller ut” av sig själv. Hans tidsuppfattning är mångskiktad, upp till sju tuppar gal samtidigt i hans nu, och tiden har såväl polyfona som matematiskt oändliga egenskaper. Hans metod, som i stor utsträckning rör sig om avvikelsen låter sig bland annat beskrivas som att olika lager av tid, en medveten och danande, en annan omedveten och oförutsägbar, korsas och skapar en rumslighet som – föreslår jag – skulle kunna kallas ”skapandet ögonblick”. Men korsets rum kan också kallas avvikelsen och är – vid sidan av – också ett existentiellt moment, ett habitus. ”I avvikelsen”, sade Bach, ”står människan alltid ensam”.
     Hela FÖREDRAGET avslutas med att Bach ur den ”väntsal” där han befinner sig bad intervjuaren att spela hans sista fuga, den BACH komposition med vilken han ändade sitt liv. Så skedde. Alltid har väl en haltande digital Yamahakaliviatur låtit mer gripande och vunnit så djupt kända applåder.
     Diskussionen efteråt blev vid och vild. Tiden beskriven i rumsliga termer. Husserl och tiden som ”tidsmedvetande”.  De glömda minnenas återkomst (ett av Bachs favoritcitat visade sig komma från Rilkes Malte Laurids Brigge). Helhet och öppenhet. Uppmärksamhet som förväntan och avsägelse.  Hur musikens skapar ett mellanrum mellan det spelade och det hörda. Återskapelsens alla former. Schelling och tidens verklighet – var några av de ämnen som ventilerades.

Efter en kort paus tog så den spanske filosofen och poeten Ilia Galán vid. Hans föreläsning kretsade också kring en grundläggande dualitet hos Schelling, men IG beskrev den snarast som dubbelhet. Kronos och Karios är två sidor av samma mynt.  Han talade också mycket om tiden och det oändliga. En annan dualitet han laborerade med var rationalitet och fantasi, liksom kaos och ordning. På sätt och vis beskrev hans föreläsning ett försök att återupprätta dikotomiernas tankeform genom att omförhandla det dikotomiska relationerna.
    På många vis skulle man kunna ta hans tänkande för en kulturkonservativ ansats, men det vore – tror jag – ett misstag. IG försöker förvisso pånytt-tänka kategorier och begrepp som det dikotomiska och det universella, men han gör i en starkt pragmatisk kontext. T.ex. kretsade han en hel del kring iden om att ”det sublima” och ”det sköna” låter sig förstås som två sidor av samma sak. Han talade vidare för att estetiskt värde måste förstå genom komplexa modeller. På så vis upplöser han och omförhandlar konflikten mellan värdesubjektivism och värdeobjektivism och lyckas – kanske – formulera mer bestående värden i hägnet av modeller som tar hänsyn till en lång räcka olika parametrar i värderingen.
     Diskussionen efteråt blev livlig och kretsade kring dagen alla komplicerade frågor.

Efter en middag återkom vi till huset i en magiskt blå skymning. Det generösa rummet i hus 28 hade klätts i värmeljus och en scen. Anna-Lena presenterade som kvällens värdinna den stundande poesiuppläsningen och dess tema ”Dikter om tid, evighet och ögonblick”. Först ut var undertecknad som läste delar av Pindaros sjunde Olympiska ode, samt titeldikten i samlingen Ögonblicket är för Pindaros ett litet rum i tiden som bland annat prövar att översätta odets avslutande tidsangivelse. Sedan kom Kate Larsson som läste en dikt Folke Dahlström, en egen, underbar, prosadikt samt en dikt av Gunnar Björling. Därefter läste Sten Sandel en text ur sitt avhandlingsarbete som beskriver den skapande tiden, John Swedenmark läste två italienska dikter i egen översättning, en av Pasolini och en av Andrea Zanzotto, Anna-Lena läste en dikt i original och egen översättning av Ilia Galán, Saleh Oweini läste ur sin nyutkomna översättningsvolym på arabiska av Ekelöfs diktning och Anna-Lena själv avslutade med ett stycke av Ingeborg Bachman.

Vin. Samtal och Dans avslutade kvällen.

På Söndagen kl. 11.00. samlades vi igen. Anna-Lena läste valda delar ur Goethes Faust som underbart illustrerade och sammanfattade seminariet i dess helhet. Vi talade vidare kring detta och kring det vi hade varit med om under helgen. Slutligen talade vi en del om fortsättningen på Anna-Lenas projekt, om bokens kommande kapitel och innehåll samt om organisatoriska spörsmål inför kommande forskarseminarier.

I hög, klar, solig höst steg vi ut ur hus 28. Trötta, omtumlade och en smula lyckliga, kanske, efter stora upplevelser.

Magnus William-Olsson

onsdag 27 april 2011

Forskaresminariet 21-22 maj Schema

SCHEMA FORSKARSEMINARIUM 3 (21-22/5. 2011)

Seminariet utgår denna gång från Magnus William-Olsson arbete med en bok om Poesi och aktualitet, som utkommer i FSLs skriftserie ”litterär kritik” hösten 2011.

Den som vill delta i seminariet anmäler sig snarast till magnuswo.fsl@gmail.com.



Lokal hus 28 Kungliga konsthögskolan. Holmamiralens torg 8, Skeppsholmen, Stockholm.

Utskickad text: MW-Os uppmärksamhetskapitel i en version som publicerats i Vandring genom tiden, red. Thomas Götselius, Anders Olsson & Boels Westin, Symposion 2011.



Lördag. 21/5

kl 10.00. MW-O hälsar välkomna.

10.15-12.00. MW-O berättar om sitt projekt samt föreläser under rubriken Läsningen föregår skriften - kropp, akt, uppmärksamhet

                       Diskussion



12.00–13.00 Lunch



13.15- 14.45. Anna–Lena Renqvist : Schellings begynnelse. Diskussion

15.15 – 17.00 Ulf Cronquist Kognitiv poetik och estetik – vad gör den litterära texten 'naturlig?'



17-00-19.00. Middag.



19.30. Offentlig föreläsning: Cilla Roos: Att se / Att göra

21.30–00.00 Vin och dans



Söndag. 11.00–12.30

Magnus William-Olsson läser ur den brasilianske poeten Ferreira Gullars Smutsig dikt (Poema Sujo) i Ulla M. Gabrielssons tolkning.

Gemensam, summerande reflektion över det som sagts och tänkts under hela seminariet



12.30 – 13.00. Forskarseminariets fortsatta arbete. Info och diskussion.



Magnus William-Olsson är ledare för forskarseminariet, poet, kritiker och översättare. Senaste bok Ingersonetterna 2009.



Ulf Cronquist är litteraturvetare vid Engelska institutionen Göteborgs Universitet. Han disputerade 1999 på en avhandling om John Hawkes författarskap och har varit verksam vid centrum för semiotik vid Aarhus universitet. Ulf är också författare och översättare.



Anna-Lena Renqvist är filosof. Hon disputerade 2004 vid Universitat Pompeu Fabra på avhandlingen Eros, Kronos y Kairos: hacia una doctrina de tiempo de F.W.J. Schelling. Skriver nu en bok i FSLs skriftserie ”litterär kritik” som utkommer 2012.



Cilla Roos är dansare och professor i interpretation vid danshögskolan i Stockholm. Cilla arbetar med ett forskningsprojekt med titeln: "Från rörelse ur reflektion i tillblivelse: Dansaren och den skapande processen"



FÖR MER INFORMATION SE www.kritikerseminariet.nu eller gruppen fria seminariet i litterär kritik på Facebook eller maila magnuswo.fsl@gmail.com



Vägbeskrivning för gående/cyklande: Efter bron till Skeppsholmen tag till höger förbi af Chapmans tilläggsplats. Fortsätt ett par hundra meter söderut längs vattnet till ett litet hus som ligger där kajen tvärt svänger av österut.

tisdag 29 mars 2011

INLÄSNINGSLABORATORIUM

Fick följande idé av John denna morgon.

Ett uppläsningslaboratorium som producerar inläsningar av centrala dikter med studiokvalité, och tar det arbetet som utgångspunkt för reflexioner över samtidspoesin. Recitatörer, forskare, poeter om vartannat, kanske även romanssångare, popsångare.

 Jag tycker den är lysande. Jag mailade den genast vidare till Paula Brandt, skådespelerska och logoped vid Teaterhögskolan i Stockholm.  En annan möjlighet vore ju att göra det i samarbete med Musikhögskolan som ju också har bra studios. Labbet kunde komma till användning för många av våra projekt tror jag. Vad säger ni andra?

söndag 27 mars 2011

Sem 26-27 nu ammanfattat

FORSKARSEMINARIE 26-27 Mars, som tog sin utgångspunkt i John Swedenmarks forskning finns nu sammnfattat på FSLs hemsida

Se  http://fria.vaarskog.net/historikk.php

måndag 21 mars 2011

Hej, jag skapar denna teamblogg som plattform för forskarseminariets interna kommunikation mellan träffarna. Jag tror att den kan komma till använding.