står öppet för såväl konstnärliga som akademiska forskare, verksamma vid eller utanför de akademiska institutionerna. Seminariet har ett "editorial board" som består av författarna till titlarna i vår skriftserie.Forskarseminariet samlas till helgträffar med utgånspunkt i aktuella forskningsprojekt. Seminarierna hålls på olika platser i Stockholm. FSL:s forskarseminarium stöds av Svenska Akademien.

tisdag 10 december 2013

Sammanfattning Skamseminariet den 7-8 december 2013

Lördagen den 7 december

Morgonen den 7 december var solig och klar. Ett långt större antal deltagare än vanlig samlades i hus 28 på Skeppsholmen. Seminariet hölls denna gång med anledning av att en ny bok i vår skriftserie utkommit, den norska kritikern och fotografen Kari Løvaas Og de skjönte at de var nakne – Om skam og beskyttelse som i Lars Anderssons svenska översättning heter Och de såg att de var nakna – om Skam och beskydd. Såväl den norska som den svenska utgåvan fanns tillgänglig. Eftersom så många intresserat sig för temat beslöt vi att säga ja till ett drygt fyrtiotal deltagare. Många av dem hade emellertid på min uppmaning köpt och läst boken redan innan, vilket gjorde att det alltför stora antalet deltagare likväl förmådde hålla en stringent diskussion. Den som intresserar sig for boken kan med fördel läsa mer här http://karilovaas.blogspot.se/

 
Då undertecknad hade presenterat seminariet och påtalat att vi med denna träff firade inte bara vårt femtiofjärde helglånga seminarium, utan därtill FSLs tioårsjubileum, inledde författaren och den nästan färdigutbildade psykologen Jonas Brun med sin drygt timslånga essäföreläsning om Løvaas bok. Det var en känslig och imponerande reflektion som med utgångpunkt i Silvan Tomkins affektteori reflekterade kring skammens väsen och litterära förvandlingar. Ett centralt begrepp i hans framställning var ”skammanus”, ett ord som åtminstone jag kommer att återvända till, inte minst eftersom ordet i sig döljer ett av skammens och skamlöshetens allra mest mångtydiga och fascinerande tecken (läs ”skam-anus”). Möjligheterna att omförhandla skammanus var en av Jonas Bruns produktiva poänger och han exemplifierade sin förståelse av skammen i läsningar av tre verk: Jean Genets Tjuvens dagbok, en dikt av Fank O’Hara och Tony Kushners Angels in Amerika.

Jonas Bruns fina förläsning går att lyssna till via FSLs podcastsida  http://fslpodcast.blogspot.se/

 
Efteråt utbröt diskussion och frågor den halvtimme som återstod till lunch.

Efter lunch talade författaren och filosofen Anna-Karin Selberg om Kari Løvaas bok. Hennes perspektiv var mycket annorlunda. Det ambivalenta varat hos de Beauvoir var en viktigt utgångspunkt.  Hon reflekterade kring Freud och det kusliga, om Kirkegaard och Heidegger och deras beskrivningar av ångest. På det hela taget kom begreppet ”skam” att starkt problematiseras i Anna-Karin Selbergs framställning. Var övergår skam t.ex. i ångest? Också Selberg prövade sig fram genom litteraturen, Lispector, Duras, Sarraute var bara några av hennes exempel.

Också Anna-Karin Selbergs föreläsning finns att lyssna till via http://fslpodcast.blogspot.se/

Efteråt bröt diskussionen lös. En lång rad frågor och idéer ventilerade. Själva skam-begreppet sattes i fråga. Myter och berättelser prövades. Teorier och typologier lads fram och ut. Frågan om de blickar genom vilka skammen erfars restes. Offentligheten skam-upptagenheter, självframställningens betydelse i den samtida litteraturen. Psykologiska, filosofiska, naturvetenskapliga och teologiska frågor restes, besvarades och förkastades. När vi slutligen bröt för middag vara alla såväl utmattade som talträngda.

Klockan 19.00 samlades seminariet ånyo. Till kvällsföreställningen var allmänheten inbjuden och många nya besöker tillstötte. Vid åttatiden satta Anette Sallmander igång sin fil-performance. Hon redogjorde såväl roande som lärorikt för sin skam-forskning vid Dans och Cirkus Högskolan, samt visade en film som på olika vis tematiserade skriften och huden, tecknet och nakenheten. Sedan Spelade lutenisten Peter Söderberg tre stycken av ytterst olika karaktär. Han började med ett stycke av Alvin Lucier som bestod av en sinuston som en ton från Peter oud fick att böja av och oscillera. Därefter spelade han ett 1500-talsstycke och slutligen gripande och rörande stycke den tyske tonsättaren Walter Zimmermanns Das Gras der Kindheit.  Det blev en ytterst uppskattade konsert och kvällens sista punkt var stilenligt en uppläsning där Kari Løvaas tillsammans med skådespelaren och glasblåsaren Ina Hove koreograferat och med röstflätning framförde delar ur boken.

Efteråt drack vi vin och dansade timme efter timme tills vi alla vacklade ut i vinterkylan och hem.

 

Söndagen den 8 december

En inte helt liten skara bestående av Lars Andersson, Astrid Nordang, Göran Sommardahl, Ståle Caspersen, Håkan Lindgren, Ina Hove, Knut Oterholm, Magnus Jacobson, Kari Løvaas, Tatjana Brandt, Anette Sallmander, Anna Nyström, Anna-Lena Renqvist samt undertecknad samlades klockan elva i ”hus 28”för ett vindlande, ömsom stridt och ömsom strilande samtal om skammen, litteraturerna, samtiden och historien. Nu kunde vi komma närmare Karis bok, vi fick möjlighet att i minnet och med reflektionen på nytt genomkorsa gårdagens föreläsningar, föreställningar och diskussioner. Till konkret utgångspunkt hade vi Emely Dickinsons två dikter om skam. Det blev ett samtal som jag sent ska glömma. För den som så önskar går det att åhöra som podcast via FSLs Podcastsida


Vi tog farväl och gick ut i vintervädret, liksom en aning frånvarande och tröga som om allt det sagda nu fortsatta att utveckla sig inuti våra skallar.

 

Magnus William-Olsson