står öppet för såväl konstnärliga som akademiska forskare, verksamma vid eller utanför de akademiska institutionerna. Seminariet har ett "editorial board" som består av författarna till titlarna i vår skriftserie.Forskarseminariet samlas till helgträffar med utgånspunkt i aktuella forskningsprojekt. Seminarierna hålls på olika platser i Stockholm. FSL:s forskarseminarium stöds av Svenska Akademien.

fredag 14 mars 2014

SEMINARIET SOM TANKEFORM - sammanfattning

Stockholms konstnärliga högskola hade dagen innan, för första gången, slagit upp portarna till sina pampiga lokaler på Linnégatan 87. The Society for Artistic Research gästade skolan för sin årliga kongress, detta år under titeln ”Loitering with intent – a feast of research”. En hel del av oss hade deltagit i öppningen kvällen innan och undertecknad hade lättad konstaterat att där stod en flygel, precis som utlovat. Organisatoriskt hade främst Julia Asperska och Mina Lilja Zwedberg varit närmast osannolikt hjälpsamma mitt i röran då den nya högskolan skulle färdigställas och faktiskt nymålad och inbjudande stod färdig till konferensens öppning. När nu FSL drog in lokalerna var de fulla av verk och aktiviteter (för en överblick se: http://www.uniarts.se/in-english/loitering-with-intent-5-7-march/loitering-with-intent-programme )

Magnus William-Olsson inledde seminariet med att berätta att det hade sex ingredienser. En essä med titeln ”Seminariet som tankeform” som översatts av den amerikanska poeten och översättaren Rika Lesser. De två texterna, som seminariets deltagare kunnat läsa i förväg, hade så redigerats, formgivits och givits ut av Mikael Nydahl i ett litet särtryck (se http://konstenskunskapkunskapenskonst.blogspot.se/ ). Den fjärde ingrediensen var förstås Irina Sandomirskaja, den femte framträdandet av pianisten Lisa Ullen och kontrabasisten Nina de Heney och den sjätte ingrediensen var själva diskussionen som också spelades in och som kan avnjutas som podkast här: http://fslpodcast.blogspot.se/   Han berättade sedan om FSL och om kommande seminarium, den 16-18 maj som skall ägnas temas ”Risk”. Mer om detta senare på denna blogg.

När Irina Sandomirskaja introducerats höll hon en briljant föreläsning med utgångspunkt i följande fragment av Bachting (I Irinas egen översättning):

“[Those] falsehoods and lies that inevitably reveal themselves in one’s relations with oneself. An external image of thought, an external image of the soul. It is not myself looking at the world with my eyes from inside myself, but myself looking at myself through the eyes of the world, through somebody else’s eyes; I am possessed by the Other. In this, there is no naïve wholeness between the inner and the outer. [In front of a looking glass, I am t]aking a peep at myself in my own absence. The naivety of [believing in?] the fusion between the self and the other in a mirror image. An excess of the Other. I have no point from which to contemplate myself from the outside, I have no way to approach my own internal self-image. There are somebody else’s eyes gazing at me from my eyes.” [Mikhail Bakhtin, “Man in Front of a Looking Glass” (fragment dated 1943;  translated from:  Sobranie sochinenii, v. 5. Moscow 1997. P. 71)]

I sin föreläsning kretsade Irina kring dialogen och dialogbegreppet hos Bakhtin och pekade på de slags gemenskaper som ”tänka själv” öppnar för. Bakhtins tanke-spegel öppnar för umgänge med de otaliga och främmande. Bakhtins spegel, liksom hans karneval, blottar det mänskliga tillståndets post-mänskliga tillstånd. Invid spegeln lade Irina så skriften och det vita pappret som det ensamma tänkandets scen. Bakhtins skrivande var, sa Irina, ett skrivande utan publik, en omständighet som ställer hans läsare i en prekär belägenhet. När vi läser hans svarta bokstäver på det vita pappret gör vi det ur begäret efter att brännas och brinna tillsammans med Bakhtins ord.

Efter Irina presenterade MW-O pianisten Lisa Ullen och basisten Nina de Heney som därefter började en lång vindlande, distinkt och kännande improvisation som såväl bekräftade som ifrågasatte Irinas reflektioner kring det dialogiska. När improvisationen slutligen var färdig svarade den fullsatta publiken med en dånande applåd.

Seminariet tog så paus och återkom till en alldeles för kort diskussion som i sin helhet kan avlyssnas här: http://fslpodcast.blogspot.se/ Det blev en intressant debatt som såväl läste Irinas föreläsning genom Lisa och Ninas improvisation, som omvänt. En lång rad frågor av bland andra Lars Hermansson, Anna-Lena Renqvist, John Swedenmark och Elena Dahl kring alltifrån improvisationens över och underordningar, spegelbildens karaktär, narcissusmyten och mycket mycket annat.

När de tre timmar vi hade till vårt förfogande denna gång var till ända hade vi inte mer än nuddat vid de många samtal, tankar och diskussioner som föreläsningar, repliker och inlägg aktualiserat.

Många kom fram till undertecknad och andra medverkande efteråt och uttryckte sitt gillande och sin frustration över att så mycket förblivit outsagt. Vi hänvisade till att samtalet på FSL ju lyckligtvis har en fortsättning. Nästa tillfälle bli releasen av den nya boken i Skriftserien, antologin Methodos på restaurang Teaterköket T-huset Vallhallavägen 189 (Gamla Konstfack). Från kl. 17.30 serveras där vin och en enkel rätt för billig penning och vid sju ungefär framträder antologins författare, Jan Håfström, Christina Ouzounidis, Jonna Hjertström Lappalainen, Mats Persosson och undertecknad. Välkomna!

Magnus William-Olsson