Sammanfattning Skamseminariet den 7-8 december 2013

tisdag 10 december 2013

Sammanfattning Skamseminariet den 7-8 december 2013

Lördagen den 7 december

Morgonen den 7 december var solig och klar. Ett långt större antal deltagare än vanlig samlades i hus 28 på Skeppsholmen. Seminariet hölls denna gång med anledning av att en ny bok i vår skriftserie utkommit, den norska kritikern och fotografen Kari Løvaas Og de skjönte at de var nakne – Om skam og beskyttelse som i Lars Anderssons svenska översättning heter Och de såg att de var nakna – om Skam och beskydd. Såväl den norska som den svenska utgåvan fanns tillgänglig. Eftersom så många intresserat sig för temat beslöt vi att säga ja till ett drygt fyrtiotal deltagare. Många av dem hade emellertid på min uppmaning köpt och läst boken redan innan, vilket gjorde att det alltför stora antalet deltagare likväl förmådde hålla en stringent diskussion. Den som intresserar sig for boken kan med fördel läsa mer här http://karilovaas.blogspot.se/

Då undertecknad hade presenterat seminariet och påtalat att vi med denna träff firade inte bara vårt femtiofjärde helglånga seminarium, utan därtill FSLs tioårsjubileum, inledde författaren och den nästan färdigutbildade psykologen Jonas Brun med sin drygt timslånga essäföreläsning om Løvaas bok. Det var en känslig och imponerande reflektion som med utgångpunkt i Silvan Tomkins affektteori reflekterade kring skammens väsen och litterära förvandlingar. Ett centralt begrepp i hans framställning var ”skammanus”, ett ord som åtminstone jag kommer att återvända till, inte minst eftersom ordet i sig döljer ett av skammens och skamlöshetens allra mest mångtydiga och fascinerande tecken (läs ”skam-anus”). Möjligheterna att omförhandla skammanus var en av Jonas Bruns produktiva poänger och han exemplifierade sin förståelse av skammen i läsningar av tre verk: Jean Genets Tjuvens dagbok, en dikt av Fank O’Hara och Tony Kushners Angels in Amerika.

Jonas Bruns fina förläsning går att lyssna till via FSLs podcastsida http://fslpodcast.blogspot.se/

Efteråt utbröt diskussion och frågor den halvtimme som återstod till lunch.

Efter lunch talade författaren och filosofen Anna-Karin Selberg om Kari Løvaas bok. Hennes perspektiv var mycket annorlunda. Det ambivalenta varat hos de Beauvoir var en viktigt utgångspunkt. Hon reflekterade kring Freud och det kusliga, om Kirkegaard och Heidegger och deras beskrivningar av ångest. På det hela taget kom begreppet ”skam” att starkt problematiseras i Anna-Karin Selbergs framställning. Var övergår skam t.ex. i ångest? Också Selberg prövade sig fram genom litteraturen, Lispector, Duras, Sarraute var bara några av hennes exempel.

Också Anna-Karin Selbergs föreläsning finns att lyssna till via http://fslpodcast.blogspot.se/

Efteråt bröt diskussionen lös. En lång rad frågor och idéer ventilerade. Själva skam-begreppet sattes i fråga. Myter och berättelser prövades. Teorier och typologier lads fram och ut. Frågan om de blickar genom vilka skammen erfars restes. Offentligheten skam-upptagenheter, självframställningens betydelse i den samtida litteraturen. Psykologiska, filosofiska, naturvetenskapliga och teologiska frågor restes, besvarades och förkastades. När vi slutligen bröt för middag vara alla såväl utmattade som talträngda.

Klockan 19.00 samlades seminariet ånyo. Till kvällsföreställningen var allmänheten inbjuden och många nya besöker tillstötte. Vid åttatiden satta Anette Sallmander igång sin fil-performance. Hon redogjorde såväl roande som lärorikt för sin skam-forskning vid Dans och Cirkus Högskolan, samt visade en film som på olika vis tematiserade skriften och huden, tecknet och nakenheten. Sedan Spelade lutenisten Peter Söderberg tre stycken av ytterst olika karaktär. Han började med ett stycke av Alvin Lucier som bestod av en sinuston som en ton från Peter oud fick att böja av och oscillera. Därefter spelade han ett 1500-talsstycke och slutligen gripande och rörande stycke den tyske tonsättaren Walter Zimmermanns Das Gras der Kindheit. Det blev en ytterst uppskattade konsert och kvällens sista punkt var stilenligt en uppläsning där Kari Løvaas tillsammans med skådespelaren och glasblåsaren Ina Hove koreograferat och med röstflätning framförde delar ur boken.

Efteråt drack vi vin och dansade timme efter timme tills vi alla vacklade ut i vinterkylan och hem.

Söndagen den 8 december

En inte helt liten skara bestående av Lars Andersson, Astrid Nordang, Göran Sommardahl, Ståle Caspersen, Håkan Lindgren, Ina Hove, Knut Oterholm, Magnus Jacobson, Kari Løvaas, Tatjana Brandt, Anette Sallmander, Anna Nyström, Anna-Lena Renqvist samt undertecknad samlades klockan elva i ”hus 28”för ett vindlande, ömsom stridt och ömsom strilande samtal om skammen, litteraturerna, samtiden och historien. Nu kunde vi komma närmare Karis bok, vi fick möjlighet att i minnet och med reflektionen på nytt genomkorsa gårdagens föreläsningar, föreställningar och diskussioner. Till konkret utgångspunkt hade vi Emely Dickinsons två dikter om skam. Det blev ett samtal som jag sent ska glömma. För den som så önskar går det att åhöra som podcast via FSLs Podcastsida

http://fslpodcast.blogspot.se/

Vi tog farväl och gick ut i vintervädret, liksom en aning frånvarande och tröga som om allt det sagda nu fortsatta att utveckla sig inuti våra skallar.

Magnus William-Olsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

SKRIFTSERIEN

ARIEL LITTERÄR KRITIK
Utges av FSL:s forskarseminarium i samarbete med Ariel förlag.
Skriftserien undersöker den litterära kritikens former och förutsättningar, med utgångspunkt i tanken att också kritiken är en del av litteraturen, och att det litterära i sig är en kritisk verksamhet.
De två första titlarna utkommer i december 2011.
En bok 120 kronor. Två böcker 200 kronor
Beställes via info@ariel.nu eller via tel: 073-9894537.

ARIEL LITTERÄR KRITIK [1]
LÄSNINGEN FÖRGÅR SKRIFTEN. POESINS AKTUALITET
av Magnus William-Olsson

Vad är det som sker när textens stumma bokstäver omvandlas till ljudande dikt? Hur går det till när det skrivna väcks till liv? Traditionellt är det med självklarhet skriften som står i centrum för den litterära kritikens uppmärksamhet. Själva ordet »litteratur« pekar ut det skrivna ordet som föremål för det kritiska tänkandet, och i försöken att besvara litteraturens grundläggande fråga – »När blir dikten till?« – tillmäts skrivakten en motsvarande betydelse. Texterna i denna bok vill närma sig frågan om diktens tillblivelse från det andra hållet, genom att ställa inte orden som läses i centrum, utan istället den som läser dem: kroppen, blicken, rösten. Det är inte i skrivakten, utan i läsakten som dikten blir dikt. I en serie essäer skisserar poeten, översättaren och kritikern Magnus William-Olsson ett litteraturbegrepp som utgår från detta diktens ständiga behov av, och förmåga att aktualiseras.
Omfång 160 sidor.

ARIEL LITTERÄR KRITIK [2]
BAKLÄNGESÖVERSÄTTNING OCH ANDRA TEXTER
av John Swedenmark

Ända sedan Stéphane Mallarmé en gång i modernismens barndom talade om »versens kris« har uppbrottet från den bundna metern framstått som den moderna diktens främsta kännetecken. Men vad betyder det att vår tids vers är »fri«? Hur hanterar den grundläggande metriska dimensioner som rytm och klanglighet? Vad spelar radbrotten för roll i den? För översättaren och metrikern John Swedenmark går dessa frågor att sammanfatta i en övergripande fråga, som lyder »Vad är det vi översätter när vi översätter modernistisk dikt?« I texterna i denna bok skisserar han ett svar på denna fråga. Traditionellt har den moderna poesins visuella dimension – diktens grafiska gestalt – betonats. Swedenmark förlägger istället sin uppmärksamhet till dess akustiska dimension: Han lyssnar efter dess intonationsgestalt. Med utgångspunkt i poeten och metrikern Augustin Mannerheims arbete med begrepp som prosodi och puls föreslår han frasen som den moderna poesins grundläggande enhet.
Omfång 160 sidor.

ARIEL LITTERÄR KITIK [3]
PERFORMAT KRITIK
- konstens kunskap, kunskapens konst -
En antologi redigerad av Magnus William-Olsson

Frågan om konstens kunskapsvärde har sällan varit så aktuell som nu. Å ena sidan tycks samhället i allt högre utsträckning jämställa konst med förströelse, å den andra akademiseras de konstnärliga utbildningarna, och den så kallade »konstnärliga forskningen« etableras som akademisk disciplin. Men i vad mån kan konsten sägas leda till kunskap? Och i vilka avseenden kan kunskapandet sägas vara en konst? Med stöd i begreppet »performativ kritik« prövar antologins författare förutsättningarna för denna utveckling. Hur kan den konstnärliga interpretationen och dess särskilda sensibilitet, sådan den uttrycker sig till exempel i översättarens, skådespelarens, musikerns eller kritikerns praktiker, tjäna till utgångspunkt för att besvara sådana frågor? I fem föreläsningar, hållna vid fsl:s forskarseminarium, öppnar denna antologi alternativa vägar att tänka kring konsten som kunskapsform. I antologin medverkar poeten magnus william-olsson, översättaren mikael nydahl, skådespelaren gunilla röör, filosofen marcia sá cavalcante schuback och skriftställaren john swedenmark.

ARIEL LITERÄR KRITIK [4]
OCH DE SÅG ATT DE VAR NAKNA
- Om skam och beskydd
av Karie Løvaas (övers. Lars Andersson)

Skam vet alla vad det är. Varje gång vi befunnit oss på fel plats vid fel tidpunkt, blivit iakttagna då vi trott oss vara ensamma, brutit en social kod, svikit någon, har vi kommit i kontakt med denna sammansatta känsla av utsatthet, hämning, jagförlust. I de skandinaviska samtidslitteraturerna har skammen blivit ett allt vanligare tema; och parallellt har skamlösheten som litterär hållning kommit att uppfattas som en emancipatorisk strategi. I Och de såg att de var nakna tar sig den norska kritikern och fotografen Kari Løvaas an fenomenet: i bokens fjorton kapitel läser hon bland andra Hanne Ørstavik, Kristian Lundberg, Dag Solstad, Karl Ove Knausgård och Marja-Liisa Vartio. Med utgångspunkt i den personliga erfarenheten, och i dialog med filosofer och diktare som Celan, Weill, Lévinas, Sartre och Agamben, närmar hon sig tematiken utifrån tanken att skammen kanske ändå inte bara är en hämsko, utan också rymmer kunskaper, nödvändiga att bärga. Den är ett existentiellt och mellanmänskligt grundvillkor, ett slags sensibilitet, där vår förmåga att uppfatta och tolka den andre synliggörs – eller kommer på skam. Den är en förmåga som i sin tur är oupplöslig med ett annat etiskt grundvillkor: tilliten.

ARIEL LITERÄR
KRITIK [5]
METHODOS
– Konstens kunskap,
kunskapens konst –
En antologi
redigerad av Magnus William-Olsson

I vardagen är ”metod” ett ord med motstridiga konnotationer. Å ena sidan signalerar det noggrannhet, trovärdighet och pålitlighet. Å den andra tråkighet och brist på spontanitet. Grekiskans methodos är sammansatt av leden meta (”efter”) och hodos (”väg”). Alltsedan människan började tänka över hur kunskap vinns har frågan om metoden varit aktuell och inom vetenskaperna är den lika självklar som att dag följer på natt. Men hur är det för konsten? När den nu i kraft av den ”konstnärliga forskningen” står inför att formalisera sitt kunnande aktualiseras på nytt kunskapsteorins grundbegrepp. Alla konstnärer som ansöker om de nya forskningsmedlen förväntas till exempel redogöra för sin metod. Men är metod alls ett aktuellt begrepp för konstens kunskapande? I denna antologi reflekterar fem personer utifrån denna fråga; bildkonstnären Jan Håfström, filosofen Jonna Lappalainen, dramatikerns och regissören Christina Ouzounidis, pianisten och tonsättaren Mats Persson och poeten Magnus William-Olsson.

ARIEL LITTERÄR KRITIK [6]
Eva Lilja:Poesins Rytmik - En essä om form och betydelse.

Erfarenheten av rytm är en av våra mest grundläggande. Den återkommer i alla tänkbara skalor – från hjärtats slag och kroppens rörelser till dagarnas och årstidernas gång. Rytmen är därför också ett av de kraftfullaste red- skapen vi förfogar över för att förstå och strukturera världen. Medvetet och omedvetet ordnar vi vår omvärld i rytmiska gestalter. Rytmen är också ett av poesiens främsta verkningsmedel och kännetecken, och den kunskaps- gren som framför andra ägnat sig åt poesiens rytmik är metriken. Traditionellt har den mätt och räknat stavelser, accenter och ljudupprepningar – en syssla som förlorat sin relevans efter den fria versens genombrott i den europeiska dikten. I Poesiens rytmik söker Eva Lilja formulera en samtida metrik genom att sammanföra den med nya kunskapsfält, som semiotik, fonologi och neurologi. Med varsam hand prövar hon vad den moderna kognitionsforskningens rön om hur den mänskliga uppmärksamheten fungerar kan kasta för ljus över den traditionella metrikens kunskaper om dikters form och verkningsmedel, allt grundat i den ursprungliga erfarenhet av rytm som allting springer ur – kroppen i rörelse.

ARIEL LITTERÄR KRITIK [7]
Språk och oförnuft
Konstens kunskap, kunskapens konst
En antologi redigerad av Magnus William-Olsson

Konstnärer avkrävs i allt höge uträckning ett förnuftigt förhållande till skapandet. I mötet med utbildning, forskning och ansökningar tvingas konstnärer att reflektera, referera och beskriva sina verksamheter. Den kunskapsteoretiska apparat som de därmed påtvingas är hämtad från filosofins och vetenskapernas traditioner, samma traditioner som ofta definierat sin förnuftighet gentemot just konstens oförnuft. Här finns ett dilemma, som denna bok försöker närma sig genom att pröva en kunskapsteoretisk begreppsbildning med utgångspunkt inte i förnuftets, utan i konsternas traditioner, språk och praktiker. Att veta, kunna, förmedla och förändra – vad innebär det i ljuset av konstens traditioner, praktiker och perspektiv? I denna tredje antologi under rubriken »Konstens kunskap, kunskapens konst« möter vi filosofen och professorn i retorik Mats Rosengren, författaren Helena Granström, komponisten Lars-Gunnar Bodin, konstnärerna Loulou Cherinet och Åsa Elieson samt översättaren, skriftställaren och lingvisten John Swedenmark, som alla med var sina utgångspunkter tänker över villkoren för konstens kunskapande.

tisdag 10 december 2013