SAMANFATTNING 21-22/4.12

FSLs Forskarseminarium och Nordiska seminarium möte 21-22 april 2012

Sammanfattning.

Seminariet ägnades denna gång Gunnar Wærness och Mikael Nydahls gemensamma arbete. Det gästades också av den ryska poeten, översättaren och filologen Olga Sedakova och av den Zimbabwiske musikern Tipei Marazanye.

Närvarande var Gunnar Wærness, Mikael Nydahl, Emma Warg Barbara Lönnqvist, Anna-Lena Renqvist, Helena Boberg, Vendela Fredricson, Anette Salmander Tatjana Brandt,  John Swedenmark, Ulf Eriksson, Else-Britt Kjellqvist,  Peter Mickwitz, Tipei Marazanye, Gro Jørstad Nielsen, Magnus Jacobsson, Mikaela Taivassalo, Merethe Granlund, Helga Krook, Malin Kivelä, Olga Sedakova, Lars Hermansson, Annika Bäckström samt undertecknad.

Stockholmsvåren var stockholmsvårlik när vi i regnet samlades i hus 28.

     Undertecknad hälsade alla välkomna och berättade om FSLs två seminarier, Forskarseminariet och Nordiska seminariet som denna gång sammanstrålade i Stockholm. Därefter lämnades ordet till Mikael Nydahl och Gunnar Wærness som presenterade sin egenartade översättarverkstad och sitt arbete med dels Gennadij Aigis och Velimir Chlebnikovs diktning. Samarbetet rymmer också en rysk/tjuvasjisk filial, ett svenskt och ett norsk och ett ryskt förlag, praktisk översättningsverksamhet samt festivalarrangemang och seminarier. De berättade om hur arbetet med Aigi lett över i arbetet med Chlebnikov. Ett av de intressanta sambanden dem emellan var att sovjetmänniskorna hade viss tillgång ti Chlebnikovs poesi, till skillnad från mycket annan modern dikt, och att den därför blev viktig för att förstå den läsarhorisont Aigi arbetade mot under sovjetåren. De beskrev också sin översättarverksamhet som i grunden praktisk, för att inte säga icke-teoretisk, men tillade att de såg arbetet med den bok som detta seminarium hoppas lägga grunden till som ett försök att sätta ord på och faktisk beskriva det arbete de faktisk gjort tillsammans.
    Därefter läste Mikael Nydahl  en underbar förläsning om Velimir Chlebnikov som bar rubriken ”Diktens vi”.
    Arbetet hade, menade Mikael, två viktiga utgångspunkter, dels Osip Mandelstams idé om filologi i den konkreta meningen av ”kärlek till ordet” som – enligt Mandelstam (och visade det sig Mikael) – syftar till att bryta upp ”nuets isolering”. Den andra utgångspunkten var Erich Auerbach Mimesis den väldiga kritiska studie,  med flykten och exilen som grund och ett möjligt världssammanbrott till fond. Hos Auerbach fann Mikael dels att ”läsningen av texten” är den enda giltiga vägen till kunskap om texten. Och dels att texter alltid skvallrar om sin tillkomst, sin historicitet, i berättandet som sådant. Diktens världsbild står att finna i sådana saker som syntaxen och konjunktionerna. Rubriken till hans föreläsning visade sig syfta på alla de positioner som översättaren måste hantera, framförallt måste hen kunna såväl läsare som ställföreträdande läsare i diktens olika historiska kontexter, alltså såväl den presenta diktens ställföreträdande läsare, som författardiktens ställföreträdande läsare. Tanken öppnade för en intressant reflektion kring översättandets rolltagande som förstärker idén om översättningen som en performativ kritik och analogin till skådespelarens och musikerns interpretativa arbete.
Men mycket måste förbli i det främmande under översättningsarbetet. Filologin, menade Mikael, måste å ena sidan vara en form för kunskap och å den andra en form för förtvivlan.
     Därefter gick Mikael in på att tala om Chlebnikov och förståelsen av det ryska avantgardet, som – tycktes det honom – var fast förankrat i en historisk vrång- eller skevbild. Han beskrev målande det amorfa verk som är Chlebnikovs, omtagningarna, anekdoterna, förhållandet mellan plan och tillfällighet. En rad intressanta frågor kring verkbegrepp och filologins föremål kom upp till diskussion.
     Samtalet efteråt blev livligt. Chlebnikovforskaren Barbara Lönnqvist kunde i mångt och mycket komplettera Mikaels bild. Tanken på översättning som en historiefilosofisk praktik ventilerades. Mikael formulerade också vackert tanken på att traditionen inte finns som tradition förrän någon vänder sig till den, frågar efter den. Att traditionen är en tom plats tills någon tilltalar den. En hel del blev också sagt om avantgardbegreppet.  Om form och genomförande i termer av ritning och bygg. Gunnar och Mikael fick också tillfälla att beskriva en del av hur de praktiskt arbetar och Gunnar berättade om hur de ibland kallar på ”den blinde mannen” – den enda läsaren som man verkligen kan lite till i vissa lägen.

Därefter tog vi oss till Moderna Muséet och åt lunch.

Efter lunch föreläste den ryska poeten Olga Sedakova  under rubriken ”Om ordet” om dikt, språk och ljudande. Hon talade ryska och publiken hade försetts med en översättning till svenska. Föreläsningen handlade i stora drag om förhållandet mellan ljud, kropp och mening i poesin. Hennes självklara utgångspunkt i den guld-silvriga ryska poesitraditionen från Pusjkin över Mandelstam till sjuttiotalets ”Nya renässans” bröt in i den skandinaviska poesin denna eftermiddag med stor intensitet. Sedakova bryter med skillnaden skrift/läte upp cementerat dikotomiserade förhållanden mellan natur-kultur, tecken-betecknat, läte-mening och lyckas från sin utgångspunkt knyta an till den stora diskussion som mer eller mindre underjordiskt förts på Forskarseminariet länge – den som söker ett nytt och oprövat sätt att handskas med ”The lingusitic turn”, ja hela det postsaussureska paradigmet.

     Efteråt följde en intressant diskussion kring det sagda kring talande fysiologi, Chlebnikov, enskilda nyckeläten i dikter, form och bunden form, etc.
     Därefter var det Gunnar Wærness tur att tala. Han hade med sig den  zimbabwiske musikern Tipei Marazanye. Gunnar började med att berätta om sitt arbete med utomeuropeisk poesi och hur ett behov uppkommit av att tillägna sig andra poetiska betraktelsesätt, grundade i görandet, praktiken. Denna rörelse i hans arbete hör också samman med arbetet att förstå det traditionella i Aigis och Chlebnikovs verk. Tillfälligheter och musikintresse kom honom  att börja studera Mbira, ett musikinstrument som härstammar från södra Afrika och som bland annat ackompanjerar Zimbabwisk såväl traditionell som modern poesi.  Gunnar och Tipei spelade sidan och sjön en rad olika, såväl traditionella som klassiska, sånger/dikter. De berättade också om musiken, ursprung och teman.
     Efteråt fick de en rad olika frågor rörande musikens, instrumentets och texternas art och härkomst. Vi kom att tala om det profetiska, berättelsernas framåtsyftning, kolonialismen och de perspektiv och förflyttningar de tvingar en europeisk diktar till i förhållande till exempelvis poesi från södra Afrika. Gunnar utvecklade också konceptet ”mötesplats” som ett användbart och böjligt begrepp i de diskussioner han och Mikael för inom sin verksamhet.

Efter middagen samlades vid till uppläsning. Kvällen inleddes och avslutades med dikter av Olga Sedakova. Men huvudparten var en oförglömlig uppläsning på norska, svenska och ryska av Velimir Chlebnikovs dikter. Efteråt drack vi vin, och dansen vidtog till musik från Karibien, Etiopien, Brasilien, tango från Rio de la Plata och Finland, samt – till slut – Talkning Heads m.fl. Hus 28 stängdes och en hop irrade sig vidare ut i den kyliga vårnatten.

Söndag den 22

Vi träffades en skara i hus 28 och talade först igenom lördagen, samt gick igenom fortsättningen på Gunnars och Mikaels arbete med skriften för skriftserien. Vi talade om skriftseriens framtid och om de vidsträckta tankefält som helgens samtalat öppnat för men ännu inte tagit bruk. Sedan satte vi oss att närläsa Chlebnikovdikter. Det blev – som så ofta vid Forskarseminariet – en höjdpunkt: att med hela lördagens kör av sagt och osagt omkring sig kunna fördjupa sig i dikternas detaljer, strategier och tilltal.

Jag kände mig lite rusig av sinnesrörelse och tanknystan när jag satt mig p cykeln och cyklade hem.

Magnus William-Olsson