Forskarseminariet ägnas denna helg åt den norska kritikerns och fotografen Kari Løvaas projekt kring ”skam”. Projektet prövar begreppet och företeelsen ”skam” sådan den tematiseras, beskrivs och förklaras i konst, litteratur, teologi och filosofi.
Lördag den 10 december
För ett ögonblick löste det fuktigt kalla dimmiga decembervädret upp sig i sol som dock ånyo suddades ut i regn och moln alltmedan de församlades samtal tätnade och komplicerades. Med vid seminariet denna gång var: Kari Løvaas, Else-Britt Kjellqvist, Anette Sallmander, Sara Mannheimer, Gro Nielsen, Magnus Jacobson, Ulf Eriksson, Helga Krok, Anne Möller, Ulrika Nielsen, Tatjana Brandt, Moa Franzén, Anna-Lena Renqvist, Ulla Gabrielsson, John Swedenmark, Elisabeth Hjort, Göran Sommardal, Paula von Seth och Magnus William-Olsson.
Magnus W-O hälsade alla välkomna och presenterade FSL, den nya hemsidan www.kritikerseminariet.nu samt skriftseriens två första titlar och de församlade presenterade sig för varandra.
Därefter introduktionsföreläste Kari Løvaas. Hennes föreläsning bar titeln ”Rätten att finnas – bebolighetens former” och rymde en rad uppslagsrika läsningar av alltifrån Freud, till Roberto Bolaño, Harry Matinsson, Lars Gustafsson, Giorgio Agamben, Durs Grünbein, Levinas, Charles Bernstien, Ekelöf, Paul Celan och ännu fler. En lång rad infallsvinklar prövades, från teologisk spekulation kring den helige ande till förbindelsen mellan skam och skamlöshet, begreppen ”unheimlich”och ”propioseption”, bekännelsen och själviscensättningens genrer och traditioner, blindhetens tema och den moraliska skammen. En ytterst komplex och rik reflektion kring skammen som mänskligt villkor, som estetik, tankefigur och filosofiskt objekt vävdes samman i Karis föreläsning.
Diskussionen efteråt blev animerad. Göran Sommardal påpekade faran i att låter temat bli för vitt, eftersom som skammen låter sig användas till att tala om så mycket. John Swedenmark påpekade att det fanns ett grundläggande optimistiskt drag i Karis föreläsning, som om skammen trots allt kan överkommas, Anette talade om teatern som möjligt föremål för tankar kring blottande och döljande. Ulf diskuterade skammens förhållande till nåden. Magnus W-O talade om förhållandet mellan ”att finnas” och ”att bebo”. Sammantagen kom diskussionen i mycket att handla om blottandet och döljandet samt form och formlöshet.
Efter fortsatta samtal under lunchen vidtog Else-britt Kjellqvists föreläsning.
Else-Britt berättade först om sitt långvariga forskande kring skam. Hon upphäll sig vid erfarenheter från sin psykoanalytiska praktik och talade om de böcker hon skrivit med skammen som tema.
Inledningsvis delade gjorde hon en distinktion mellan röd och vit skam. Den röda skammen fungerar som ett slags varningssignal, tillsammans med skulden strukturerar den vårt samvete. Den röda skammen är förbunden med eros och skapandet.
Den vita skammen däremot är förstenande, förlamande och förintande. Den hör till Thanatos och är vingklippande. Inte sällan leder den till döden. Här talade Else-Britt vidare om ”existentiell skam” som handlar om frågan ”är jag i grunden älskad eller oälskad?”, om att bli avisad i sitt älskande och om ”total skam” som kategoriskt pekar ut den drabbade som ”fel”.
Hon talade vidare om förhållandet mellan skam och skapande, om skamlöshet. Här läste hon också en dikt ur sin samling Jordmannen. Hon talade om ”skambärarna” som bär andra skam, om ”skamoffer” – personer som blivit utsatta och som skäms trots att de är offer och inte förövare. Hon talade om skammen som ett försvar mot relationslöshet och intighet. Hon talade ”skambörda och skamhot” varvid hon tog Anders Paulruds författarskap till exempel, om ”offentlig skam” (där Harry Martinsson var ett exempel) och om ”skamlösheten” som en försvarsstrategi mot skam.
Vidare förelade hon seminariet skammens ”sju stationer” som en möjlighet att ta sig ur svår skam. Stationerna var, som följer: 1. Bristen. 2. Illusion. 3. Spricka. 4. Självkännedom. 5. Sorg. 6. Längtan. 7 Ett liv i verkligheten och sanning (uthärdandet).
Hon talade Andedräkt av Koppar av Rabbe Enckell. Om Synd och skam och slutligen om Kristus, skammen och den gudomliga kärleken.
Else-Britts rika föreläsning följdes av en intressant diskussion. Elisabeth talade om förbindelsens mellan sorg och skam. Else-Britt poängterade ”vittnets” och bevittnandets roll i skamöverkomelsen. Vi talade en hel del om kärlek och hat, om förhållandet mellan gudomlig och mänsklig kärlek i relation till skam, om berättelse och bekännelse och mycket annat.
Efter en kort paus, blev det Elisabeth Hjorts tur att föreläsa.
Hennes föreläsning inleddes med ett citat ur skapelseberättelsens skambeskrivning då Adam och Eva gömmer sig i busken och Gud frågar efter dem. Hon talade i förbindelse med Løgstrup om skammen som oförmåga att gömma sig för sig själv. Hon talade om identiteten och identitetsblivandet och – i samband med Agamben – om skammen som en grund för subjektiviteten. Levinas som var en av föreläsningens huvudgestalter diskuterades med avseende på skam och Elisabeth påpekade att här bryter fenomenologins perspektiv mot psykoanalysens, eftersom skammen definieras av den andre, och redan innan jaget blivit till. Hon talade om Augustinus och guds blick och refererade till Derridas nakna skam i badet inför kattens blick. Elisabeth talade vidare om skam i förhållande till mäns respektive kvinnors skapande och menade att kvinnor i högre grad ”gör något av ” sin skam. Vidare talade hon den absolut Andre och den radikalt negativa teologin i förbindelse med Levinas. Härifrån gick hon över till Gayatri Spivak och läsningar av den negativa estetiken. Judit Butlers sena vändning mot sorgen som transformerande kraft var ett annat tema. Slutligen talade hon om Hanne Örstavik, Brigitta Trotzig och avsiktslösheten inför den andres ansikte.
Diskussionen blev lika vid som föreläsningen var rik på uppslag och perspektiv. Paula talade om det sydafrikanska zulubegreppet ”Ubunto” och sannings- och försoningskommittéernas arbete efter apartheid. Vi talade om Bekännelsen, om att blottandet alltid och är ett döljande, om Karl Ove Knausgård och självskadebeteenden. Ulf talade om värdigheten som företeelse och begrepp i samtiden. Många talade om den samtida själviscensättningskulturens förhållande till skam och skamlighet. Helga talade om hur gränserna mellan fiktivt och faktiskt, offentlig och privat tenderar att suddas ut. Kari tog upp Benjamins strumpa, den som vändes ut och in i hans barndom utan att gränsen mellan inre och yttre någonsin blev tydlig. Tanja talade om begreppet ”privat” utveckling från 1700-talet till idag och påpekade att oppositionen privat/offentlig kanske är en historisk parentes. Paula talade om hur filmen, fotografiet och TV förändrat villkoren för det privata och det offentliga.
Diskussionen var allt annat än över när vi bröt upp seminariet och förvandlade det offentliga seminariebordet till ett privat matbord. Anne hade lagat fantastisk mat.
Kl. 19.00 började kvällens program.
Magnus W-O hälsade den mångtaliga publiken välkomna, ett stort antal hade anslutit till kvällens öppna program. Han presenterade FSLs verksamhet och det faktum att kvällen firade de två första titlarna i Forskarseminariets skriftserie. Sedan presenterade han sin egen bok, nr 1 i serien Läsningen föregår skrifter – Poesin aktualitet. Han nämnde att en poetisk pendang till skrifter, antologin En stad utan murar, finns att ladda ner som podpoesi på adressen www.podpoesi.nu John Swedenmark talade sedan vackert och mångtydigt om sin egen bok i serien, Baklängesöversättning – och andra texter. Han avslutade med att läse en av bokens texter, en allegori över översättandet som låter sig förstås som en översättningspoetik.
Anna Lindal anslöt och spelade några Bachdekonstruktioner. Musik som kritik, kritik som musik, vidareskrift och extension i rummet och tiden. Hennes framförande fick dagen längsta och innerligaste applåd. Och helgen med signifikanta skamögonblick inträffade då undertecknads mobiltelefon ringde mitt under framförandet. ”Låt mig dö – genast! !Öppna dig jord!” Men Anna lyckades genom en inkluderande kommentar visa att frågan om skam låter sig förstås som en fråga om form och formlöshet, om kontinuitet och diskontinuitet.
Efter Annas framförande vidtog dans, vin och umgänge.
Söndagen den 11 december
På söndagen kl. 11.00 samlades en liten skara till sammanfattande samtal om lördagens diskussioner. Anette visade en kort och fascinerande film på temat skam. Filmen väckte en diskussion till liv om sanning och lögn, inre och yttre, psykoanalys och fenomenologi, ja om allt det vi talat kring under lördagen.
Kari läste sedan Kafkas novell ”En läkare på landet” som gav upphov till långa och intrikata tolkningar kring förhållanden som författare-protagonist, dröm-verklighet, rodnad-sår, blottande-döljande, skam-skuld, skam-sorg, skam-ångest och mycket mycket mer.
Slutligen berättade Kari lite om hon planlagt arbetet med skriften framöver.
Vi tog adjö och skingrades i den bleka vinterdagen.
Magnus William-Olsson
