KRITIKER nr 34 är gjort av en gästredaktion, bär titeln BALANSAKTEN, TAKTEN och rör sig
kring det vi kallar ”performativ kritik”.
Reaktionens inledning
Hur ser den kritiska akt ut som utmynnar i text? Hur ser den text ut som utmynnar i en orkester? I vissa fall går vägen till kritisk och begreppslig reflektion genom handstående, måleri eller idioti. I vissa fall är handståendet en kritisk akt i sig. I vissa fall är en text ett ljudfiske.
I detta nummer av Kritiker har vi intresserat oss för konstuttryck som vibrerar mellan olika läsarter och textualiseringar. Utgångspunkten har varit att närma sig tidskriftsformatet som en rumslighet, en scen. Här agerar olika aktörer med uttryck och material som vidgar förståelsen för vad en sida kan uppträda som, vad en performativ kritik kan vara och hur en text kan handla. Under arbetets gång har materialet funnit en starkare tyngdpunkt i relationen mellan olika textarter och de kritiska akter som dessa omsätter och ger upphov till. Flertalet av bidragen utgår från görandet som en metod för förståelse i spänningsfältet mellan performativitet och kritik. Det är texter som från olika håll tänker görandet och samtidigt ropar: Gör tänkandet, gör det tänkta gjort!
Det är också texter som på olika sätt destabiliserar givna förhållningssätt och läsarter: hur närmar vi oss en text som är en dikt, en essä och ett utställningsrum samtidigt – som hos Imri Sandström? Hur läser vi en text likt Camilla Damkjærs Kritiske stillingtagen eller Pauline Olivieros Deep Listening-stycken, texter som är skrivna för att kroppsligt göras och att undersökas kroppsligt? Flera av texterna i numret förblir i en grundläggande mening olästa ända tills de framförs. Det gäller i en mening Erik Peters kritiska och tolkande läsning av Ingeborg Bachmans dikt Thema und Variation. Hans bidrag visar hur metoder och uppmärksamhetsformer hämtade från musikalisk komposition öppnar för en tidigare oprövad form av litteraturkritik, performativ såväl i sitt undersökande som i sitt uttryck.
Tyska Monika Rinck kommer med en vattrad och böljande föreläsning om begreppet risk, översatt och tolkad av poeten Cecilia Hansson. I denna tar hon med läsaren genom en serie etymologier, referenser, arkipelager – och strandar till sist på ett blindskär. Där blir att sätta sin sak på grund att som en idiot stå kvar i den blotta och blottade idiotin. Obegripligheten står här fram som den enda verkligt möjliga hållningen i en tillvaro präglad av kommunikation och rationalitet.
Imri Sandström använder sig i sin tur av andra förflyttningar. I en kontinuerlig översättningspraktik korsläses poeten Susan Howes New England och Västerbottens historia och språk på ett sätt som genomlyser det geografiska, poetiska och konstnärligt platsspecifika. Bidraget återfinns på hemsidan The Pages, tillfälligtvis i performanceform, och som här, genom ett utdrag som presenteras i tidskriftsrummet.
I essän Att måla och att undersöka vad det är att måla får vi följa konstnären Maria Nordin när hon genom sin egen praktik undersöker måleriets tänkbarhet, måleriet som en specifik form av tänkande, och hur denna intimt hänger samman med kroppens rörelser. Texten reflekterar över måleriet som en handlande kraft, och prövar hur måleriet överskrider representationen genom målandets akt, som öppnar måleriet för ett bortom målningen.
I ett samtal mellan Gisela Nauck och kompositören Gerald Eckert kommer ytterligare perspektiv på hur en konstart kan ta gestalt i en annan konstform, här som i hur ett musikalisk tänkande kan agera inom ett bildskapande. Den rumsliga dimensionen, som ofta får en avgörande roll i Eckerts musikverk, blir ett viktigt begrepp även för hans tuschteckningar, som i numret presenteras i ett urval av konstnären. Den transkriberade dialogen genererar en textform med sin egen immanenta rumslighet, även när den som i detta fall blir obestämd: uppstår samtalet i två fasta positioner (mitt emot varandra vid ett cafébord), eller kanske i en rörelse genom rummet (i en gemensam vandring genom landskapet)? Här ryms också flera led i en kedja av interpretationer; i den talade dialogens transkription till text, i översättningen mellan två språk, i läsarens uttolkning av tecknen på bladet..
En annan typ av spänning inför läsaktens upphov till möjliga läsarter kommer Pauline Oliveros bidrag med. Hon är en amerikansk kompositör som utifrån sin praktik Deep Listening utarbetat metoder där lyssnandet som uppmärksamhetsform står fram som en handlande akt. De texter som i föreliggande urval introduceras befinner sig i skärningspunkten mellan instruktioner, reflektioner och dikter och uppmanar till en aktualisering utanför sidans rum.
I sin balansakt Kritisk stillingtagen prövar Camilla Damkjær slutligen att i text och bild begreppsligen undersöka handståendet som metod för kritisk reflektion. Genom det specifika tillstånd som denna kroppsliga praktik ger upphov till reflekterar hon kring hur handståendets medvetandestruktur kan möjliggöra andra tankeakter. Handståendet presenteras som ett reflexivt rum där den kritiska akten kan vecklas ut och få syn på sig själv.
Den konstnärliga spännvidd som finns representerad hos de medverkande återfinns även hos oss som redaktion, där våra olika intressesfärer koreografi, musik, ljud, bildkonst och litteratur har präglat arbetet med numret. Den affirmativa nyfikenheten har varit redaktionens kritiska metod och en viss spretighet själva målsättningen.
Moa Franzén, Anna Nyström, Erik Peters, Peter Söderberg, Magnus William-Olsson
Reaktionens inledning
Hur ser den kritiska akt ut som utmynnar i text? Hur ser den text ut som utmynnar i en orkester? I vissa fall går vägen till kritisk och begreppslig reflektion genom handstående, måleri eller idioti. I vissa fall är handståendet en kritisk akt i sig. I vissa fall är en text ett ljudfiske.
I detta nummer av Kritiker har vi intresserat oss för konstuttryck som vibrerar mellan olika läsarter och textualiseringar. Utgångspunkten har varit att närma sig tidskriftsformatet som en rumslighet, en scen. Här agerar olika aktörer med uttryck och material som vidgar förståelsen för vad en sida kan uppträda som, vad en performativ kritik kan vara och hur en text kan handla. Under arbetets gång har materialet funnit en starkare tyngdpunkt i relationen mellan olika textarter och de kritiska akter som dessa omsätter och ger upphov till. Flertalet av bidragen utgår från görandet som en metod för förståelse i spänningsfältet mellan performativitet och kritik. Det är texter som från olika håll tänker görandet och samtidigt ropar: Gör tänkandet, gör det tänkta gjort!
Det är också texter som på olika sätt destabiliserar givna förhållningssätt och läsarter: hur närmar vi oss en text som är en dikt, en essä och ett utställningsrum samtidigt – som hos Imri Sandström? Hur läser vi en text likt Camilla Damkjærs Kritiske stillingtagen eller Pauline Olivieros Deep Listening-stycken, texter som är skrivna för att kroppsligt göras och att undersökas kroppsligt? Flera av texterna i numret förblir i en grundläggande mening olästa ända tills de framförs. Det gäller i en mening Erik Peters kritiska och tolkande läsning av Ingeborg Bachmans dikt Thema und Variation. Hans bidrag visar hur metoder och uppmärksamhetsformer hämtade från musikalisk komposition öppnar för en tidigare oprövad form av litteraturkritik, performativ såväl i sitt undersökande som i sitt uttryck.
Tyska Monika Rinck kommer med en vattrad och böljande föreläsning om begreppet risk, översatt och tolkad av poeten Cecilia Hansson. I denna tar hon med läsaren genom en serie etymologier, referenser, arkipelager – och strandar till sist på ett blindskär. Där blir att sätta sin sak på grund att som en idiot stå kvar i den blotta och blottade idiotin. Obegripligheten står här fram som den enda verkligt möjliga hållningen i en tillvaro präglad av kommunikation och rationalitet.
Imri Sandström använder sig i sin tur av andra förflyttningar. I en kontinuerlig översättningspraktik korsläses poeten Susan Howes New England och Västerbottens historia och språk på ett sätt som genomlyser det geografiska, poetiska och konstnärligt platsspecifika. Bidraget återfinns på hemsidan The Pages, tillfälligtvis i performanceform, och som här, genom ett utdrag som presenteras i tidskriftsrummet.
I essän Att måla och att undersöka vad det är att måla får vi följa konstnären Maria Nordin när hon genom sin egen praktik undersöker måleriets tänkbarhet, måleriet som en specifik form av tänkande, och hur denna intimt hänger samman med kroppens rörelser. Texten reflekterar över måleriet som en handlande kraft, och prövar hur måleriet överskrider representationen genom målandets akt, som öppnar måleriet för ett bortom målningen.
I ett samtal mellan Gisela Nauck och kompositören Gerald Eckert kommer ytterligare perspektiv på hur en konstart kan ta gestalt i en annan konstform, här som i hur ett musikalisk tänkande kan agera inom ett bildskapande. Den rumsliga dimensionen, som ofta får en avgörande roll i Eckerts musikverk, blir ett viktigt begrepp även för hans tuschteckningar, som i numret presenteras i ett urval av konstnären. Den transkriberade dialogen genererar en textform med sin egen immanenta rumslighet, även när den som i detta fall blir obestämd: uppstår samtalet i två fasta positioner (mitt emot varandra vid ett cafébord), eller kanske i en rörelse genom rummet (i en gemensam vandring genom landskapet)? Här ryms också flera led i en kedja av interpretationer; i den talade dialogens transkription till text, i översättningen mellan två språk, i läsarens uttolkning av tecknen på bladet..
En annan typ av spänning inför läsaktens upphov till möjliga läsarter kommer Pauline Oliveros bidrag med. Hon är en amerikansk kompositör som utifrån sin praktik Deep Listening utarbetat metoder där lyssnandet som uppmärksamhetsform står fram som en handlande akt. De texter som i föreliggande urval introduceras befinner sig i skärningspunkten mellan instruktioner, reflektioner och dikter och uppmanar till en aktualisering utanför sidans rum.
I sin balansakt Kritisk stillingtagen prövar Camilla Damkjær slutligen att i text och bild begreppsligen undersöka handståendet som metod för kritisk reflektion. Genom det specifika tillstånd som denna kroppsliga praktik ger upphov till reflekterar hon kring hur handståendets medvetandestruktur kan möjliggöra andra tankeakter. Handståendet presenteras som ett reflexivt rum där den kritiska akten kan vecklas ut och få syn på sig själv.
Den konstnärliga spännvidd som finns representerad hos de medverkande återfinns även hos oss som redaktion, där våra olika intressesfärer koreografi, musik, ljud, bildkonst och litteratur har präglat arbetet med numret. Den affirmativa nyfikenheten har varit redaktionens kritiska metod och en viss spretighet själva målsättningen.
Moa Franzén, Anna Nyström, Erik Peters, Peter Söderberg, Magnus William-Olsson
SKAFFA NUMRET:
PRIS PRENUMERATION Prenumeration Sverige 195/295/400 SEK.
Norge 170/255/345 NOK.
Danmark 160/240/325 DKK. Finland 21/32/43 EUR. PRIS LÖSNUMMER #34
Sverige 150 SEK. Norge 140 NOK. Danmark 135 DKK. Finland 16 EUR. Porto
tillkommer. Prenumeration/beställning/info info@kritiker.nu
